Tag Archives: plexi

Kattsnuva – vaccination.

En gång om året måste det här hända. Vi besöker då Bohusläns smådjursklinik för att vaccinera våra katter. I år var det bara vaccinet för kattsnuva, som var aktuellt. Båda fick både kattsnuvesprutan och inspektion av tänderna. Men, dessutom klipptes alla klorna på Plexi och veterinären lyssnade på hennes hjärta. Under kloklippningen måste (!!) matte hålla i Plexi för att kloklippningen skulle kunna genomföras. 
 Allt var ok men man påpekade att våra katter var feta.. Jag fnös när jag hörde detta. Eftersom vi varit hos veterinären varje år och katterna har haft samma vikt i över två och ett halvt år OCH ingen har tidigare påpekat något om detta förut, så varför just nu?! Jag tror att alla veterinärer har uppmanats att prata med kattägarna om det här i år. De har väl läst denna eller liknande: http://www.svd.se/allt-tjockare-katter
Nåväl, detta med fetman var en parentes, hehe.

Det, som jag tyckte var intressant är att det tog Plexi tre dygn innan hennes beteende blev lika tidigare. Både hon och Rasmus fick nog litet feber, som följd av vaccinationen, men Rasmus verkade återhämta sig efter bara ett dygn. De åt dåligt under de närmaste dagarna båda två – kanske hade de hört detta uttalandet om fetman?

Det var inte vaccinationen, som påverkat Plexi. Nej, det värsta för henne var att matte hållit i henne och låtit en vilt främmande människa klippa alla hennes klor. Plexi var så ledsen för detta att hon inte ville umgås med och definitivt inte ligga hos matte under de närmaste tre dygnen. Husse var förstås belåten. Plexi sov bakom hans dator på nätterna och på dagarna låg hon gärna i hans säng. Men, nu när jag skriver detta så har Plexi återgått till att vara mattes “flicka”. :-(
IMG_2212 IMG_0834

Vi umgås med Plexi


Läs gärna i bloggens meny för att läsa om Plexi, t.ex. 
https://macilane.wordpress.com/om-mig/plexi-en-personlighet/ som jag skrev 14 nov. 2011. Förresten undrar du kanske hur vi upplever Plexi idag, ungefär fyra år senare.



IMG_1967

Jo, av alla de katter, som vi hittills fått leva tillsammans med så är Plexi unik. Den kärlek, som vi visar henne får vi hundraprocentigt gensvar på. Hon har ett rikt känsloliv och en säregen förmåga att anpassa sig till oss, ja även till andra människor. Till skillnad från Rasmus är hon aldrig rädd för människor, är bara nyfiken och “hälsar” gärna på dem. Plexi verkar förstå det mesta, som vi säger, vilket kanske beror på att hon är uppmärksam och noga följer vad vi har för oss. Det verkar som om hon kan koppla ihop sina iakttagelser med vad vi gör och säger och komma ihåg dessa sammanhang. Plexi är förresten mera “språkkunnig” än Rasmus, som bara verkar förstå NÄ, JA, VÄNTA, KOM och HOPPA.

Varje morgon, när jag vaknar, så kommer Plexi och hälsar på mig, pratar med mig och demonstrerar att hon är belåten med att jag gått upp och klätt på mig. Om jag ligger kvar i sängen hoppar hon upp och jamar och kollar om jag har ögonen öppna. Sedan svansar hon omkring mig hela tiden tills jag är klar. Ibland händer det att hon ligger på min säng och tittar på när jag gör mig klar för morgonpromenaden. Vi går sedan till köksdörren där hon kelar med mig och talar om att hon väldigt gärna vill gå ut.
IMG_1950-1.jpg

Som bekant släpper vi ut katterna samtidigt och jag går då typ “promenad” med Rasmus. Då händer detta – nästan varje dag – när jag har släppt in Rasmus och blir kvar ute. Plexi sitter på synavstånd och väntar på att jag skall komma till henne. Då visar hon sin glädje genom att jama, hoppa upp mot mig och kela med mig. Sedan kan vi gå och vara tillsammans länge och väl innan hon börjar fundera på att alls gå in för att äta. Detta “beteende” visar, tycker jag, att hon sätter stort värde på att vi vill vara tillsammans med henne ute. Ett beteende som jag tycker är nästan mänskligt :-)

IMG_1528.jpg
Det roligaste och samtidigt mest spännande är när Plexi följer med mig och Rasmus på skogspromenad. Hon brukar då klaga över att vi två har för bråttom och jamar högt några gånger. Då brukar jag ropa “här är vi Plexi” – och så kommer hon – inte alltid meddetsamma men i alla fall. Om Rasmus och jag tar det lugnt, så följer hon också med oss hem. Jag skulle inte vilja lämna henne ensam ute i skogen – så är det bara.
IMG_1885-1.jpg
Något som hon verkligen tycker om, är då matte också följer med ut. Då brukar de två ofta sitta på “blå pallen” där matte kammar Plexi och även matar henne med fräscha gräs-strån – Plexi gillar det.

Ett exempel på hur Plexi fungerar inträffade då vi nyligen köpte en extra s.k. klösmöbel. Den placerade vi på ett på ett relativt öppet ställe i hallen mellan kattoa och ett skåp. När det var klart gick Plexi dit och liksom prov-krafsade på det nya och gick sedan till det gamla kattkul och klöste länge och väl på det. När det gått ett par veckor förstod jag att hon aldrig skulle acceptera det nya kattkul. Därför demonterade jag det och förändrade arrangemanget, så att det kunde passas in i samma hörn och bredvid det gamla kattkul.
Två dagar senare upptäckte vi Plexi liggande sovande på en av plattformarna av det reviderade nya kattkul. Nu har hon legat på alla tre plattformarna men sover vanligtvis på det allra översta. Matte anser att Plexi har markerat att den här platsen är hennes och ingen annans.
IMG_1858-1.jpg

Plexi har visat oss otaliga gånger att hon är mån om sin integritet. Hon vill inte bli behandlad som en sorts leksak, som man kan behandla hur som helst. Det är den egenskapen, som en granne kallade för att “Plexi är litet lynnig, inte sant?”. När hon träffar grannen så nosar hon och kelar med honom en gång och han får då kela “tillbaka” en(!) gång, sedan är det nog. Då är hälsningsproceduren avklarad. Hon markerar detta ibland med en “klotass”… men stannar kvar och svansar omkring människan en en god stund tills hon hittar något annat intressant. Hon följer gärna med ett stycke, t.ex. om det är ett barn tillsammans med människan, som hon har träffat. Det verkar som om Plexi tycker att det är trevligt att umgås med människor.

Plexi – åtta år – idag.

Den här dagen är viktig för oss alla i familjen. Plexi är – har blivit – en mycket kär familjemedlem för de två människor, som hon lever tillsammans med. Jag har då och då funderat på att skriva en bok om vårt liv med henne, hittills, men har inte ”vågat”. När jag jämför våra egna Plexi-upplevelser med boken Gatukatten, då känner man sig otillräcklig som blivande författare :-D
Jag har två PS under de två fotona.
IMG_1706

IMG_1704
PS. En vanlig upplevelse med Plexi är att hon kommer och pratar och kelar med oss – UTAN att ha något påtagligt behov. När vi ”hejar” på henne så jamar hon sitt svar och när hon hälsar på oss på morgnarna då ”hejar” hon först och kelar med oss – sedan ber hon att få gå ut. Hon visar aldrig intresse för mat före denna sin första morgonpromenad. När vi efter någon timme ropar från verandan att maten är klar, ja, då kommer hon faktiskt hem och äter. Att hon sedan, ibland, vill gå ut igen, det är en annan historia, hahahaha.
PPS. För att fira födelsedagen får hon äta tonfisk (inläggning vatten) som hon älskar och får väldigt sällan.

Pensionär + katt = lycka.

När jag läste det här idag kunde jag inte låta bli att tänka på hur lycklig jag är. Jag kan leka med två katter dagarna lång – utom när de sover :-) – det är onekligen en fördel både för mig och för katterna att jag är pensionär, inte sant?

http://www.idg.se/2.1085/1.622661/snart-kan-du-leka-med-din-katt-pa-distans-via-datorn

Vi tre, Rasmus och Plexi och jag, har ofta mysiga promenader tillsammans ute i den närbelägna skogen eller på ängen intill vårt hus. Tips: kolla min egen kommentar.

IMG 1526IMG 1528

Lådkatten Plexi

Vid samma tillfälle, som då jag tänkte berätta om Plexi, kom senaste numret av Kattliv (som vi har slutat prenumerera på). Där finns en annons-helsida, där man skulle kunna använt det foto, som finns här nedanför. Det ligger en katt, nedtryckt (?) i en kartong och så finns det en vitsig text på annonsen. ”Inte i samma form som den brukar vara?” Just detta kunde man inte sagt om Plexi. Hon är i en utmärkt form :-) även om hon också ligger så här ”tight” – för tillfället.

Lådkatt När Anna-Lisa sitter vid sin Janomemaskin och syr olika lapptäcks-applikationer så vill Plexi gärna ”vara med”. Plexi har upptäckt att i den låda, där Anna-Lisa tillfälligt förvarar tillskurna tygbitar, där är det jätteskönt att ligga och sova. Eller också ligger Plexi och tittar på när Anna-Lisa syr. Det hela är mycket harmoniskt vill jag påstå :-D Den här stjärnan är ett litet och enkelt exempel på vad Anna-Lisa brukar ”skapa”. Star

När dagens sömnads-period är slut byter Plexi ibland viloplats och en gång, häromdagen, låg hon så fint och gav mig tillfälle till ett så fint foto-arrangemang, så jag kunde inte låta bli att fotografera. :-D Lampkatt

Gästrummet – Plexis rum.

Vårt gästrum har stadigt använts för att låta besökande barn kunna hälsa på oss och övernatta ibland. Detta händer då och då men det har då alltid varit ett barn i taget. Nu hände senaste helgen att två av våra barn hälsade på samtidigt. Det var väldigt negativt, tyckte Plexi. 

Hon delar gärna rum med något, ett, av våra barn. De är ju alltid snälla och gosar med henne så Plexi brukar vara nöjd med sin tillvaro. Men, som sagt, nu blev hon utkörd ur det, som hon kallar för sitt rum.

Jag skall göra en lång historia kort. Plexi tillät sig inte att gosa med något av våra barn på samma sätt som tidigare. Nej, kom de nära henne så fick de passa sig så de inte blev rivna eller i värsta fall bitna. Plexi var olycklig och arg och tyckte tillvaron var ett stort lidande. Hon kunde varken äta eller sova i ”sitt rum”. Antagligen hade en människa kunnat känna det på samma sätt, om människan var inneboende i ett rum och blev utlokaliserad därifrån. Vad tror du?

Nåväl, nu kommer jag till berättelsens clou…

När våra gäster idag stod påklädda på husets altan och pratade och tog adjö av oss så hände detta, som gjorde mig så perplex. Plexi var nämligen ute på ängen, ungefär femton meter från oss, där vi stod och pratade. Helt plötsligt kommer hon halvspringande och travar upp på altanen. Hon går först till den ena av våra gästbarn, sedan till det andra, stryker sig ett par gånger mot deras ben och tittar upp på dem. Sedan går hon igen, skuttar glatt ut på ängen dit hon hade kommit ifrån. Hon lämnar fyra vuxna stående stumma, stirrande på varandra och frågande sig själva – vad hände och varför???

Har Plexi verkligen ”tagit adjö” eller vad innebar hennes beteende? När gästerna en stund senare ”dragit sin färde” så kommer Plexi in och traskar in i ”sitt rum”, sjunker behagfullt ned på bäddsoffan och somnar strax in. Hennes husse och matte känner sig som levande frågetecken – men de är i varje fallRummet är mitt  igen lyckliga över att ha en så underbar katt.

Att promenera med katt – Turkisk van

Jo, jag vet att det här inte är så märkvärdigt, men just nu är det så för mig. Förr om åren kunde Plexi med sele och koppel göra långa promenader tillsammans med mig, men det vill hon inte numera. Nu föredrar hon att promenera med mig lös – så att säga. Det blir inte raka spåret, hehe, hon måste titta och nosa och kolla åtskilligt längs vår promenad-väg. Vi går halva sträckan på asfalt och resterande på ängsmark. Jo, jag är faktiskt riktigt stolt :-D*
        Routen har appen iStep ”registrerat”. 

IStep

Plexi promenad