Tag Archives: plexi

Plexi – åtta år – idag.

Den här dagen är viktig för oss alla i familjen. Plexi är – har blivit – en mycket kär familjemedlem för de två människor, som hon lever tillsammans med. Jag har då och då funderat på att skriva en bok om vårt liv med henne, hittills, men har inte ”vågat”. När jag jämför våra egna Plexi-upplevelser med boken Gatukatten, då känner man sig otillräcklig som blivande författare :-D
Jag har två PS under de två fotona.
IMG_1706

IMG_1704
PS. En vanlig upplevelse med Plexi är att hon kommer och pratar och kelar med oss – UTAN att ha något påtagligt behov. När vi ”hejar” på henne så jamar hon sitt svar och när hon hälsar på oss på morgnarna då ”hejar” hon först och kelar med oss – sedan ber hon att få gå ut. Hon visar aldrig intresse för mat före denna sin första morgonpromenad. När vi efter någon timme ropar från verandan att maten är klar, ja, då kommer hon faktiskt hem och äter. Att hon sedan, ibland, vill gå ut igen, det är en annan historia, hahahaha.
PPS. För att fira födelsedagen får hon äta tonfisk (inläggning vatten) som hon älskar och får väldigt sällan.

Pensionär + katt = lycka.

När jag läste det här idag kunde jag inte låta bli att tänka på hur lycklig jag är. Jag kan leka med två katter dagarna lång – utom när de sover :-) – det är onekligen en fördel både för mig och för katterna att jag är pensionär, inte sant?

http://www.idg.se/2.1085/1.622661/snart-kan-du-leka-med-din-katt-pa-distans-via-datorn

Vi tre, Rasmus och Plexi och jag, har ofta mysiga promenader tillsammans ute i den närbelägna skogen eller på ängen intill vårt hus. Tips: kolla min egen kommentar.

IMG 1526IMG 1528

Lådkatten Plexi

Vid samma tillfälle, som då jag tänkte berätta om Plexi, kom senaste numret av Kattliv (som vi har slutat prenumerera på). Där finns en annons-helsida, där man skulle kunna använt det foto, som finns här nedanför. Det ligger en katt, nedtryckt (?) i en kartong och så finns det en vitsig text på annonsen. ”Inte i samma form som den brukar vara?” Just detta kunde man inte sagt om Plexi. Hon är i en utmärkt form :-) även om hon också ligger så här ”tight” – för tillfället.

Lådkatt När Anna-Lisa sitter vid sin Janomemaskin och syr olika lapptäcks-applikationer så vill Plexi gärna ”vara med”. Plexi har upptäckt att i den låda, där Anna-Lisa tillfälligt förvarar tillskurna tygbitar, där är det jätteskönt att ligga och sova. Eller också ligger Plexi och tittar på när Anna-Lisa syr. Det hela är mycket harmoniskt vill jag påstå :-D Den här stjärnan är ett litet och enkelt exempel på vad Anna-Lisa brukar ”skapa”. Star

När dagens sömnads-period är slut byter Plexi ibland viloplats och en gång, häromdagen, låg hon så fint och gav mig tillfälle till ett så fint foto-arrangemang, så jag kunde inte låta bli att fotografera. :-D Lampkatt

Gästrummet – Plexis rum.

Vårt gästrum har stadigt använts för att låta besökande barn kunna hälsa på oss och övernatta ibland. Detta händer då och då men det har då alltid varit ett barn i taget. Nu hände senaste helgen att två av våra barn hälsade på samtidigt. Det var väldigt negativt, tyckte Plexi. 

Hon delar gärna rum med något, ett, av våra barn. De är ju alltid snälla och gosar med henne så Plexi brukar vara nöjd med sin tillvaro. Men, som sagt, nu blev hon utkörd ur det, som hon kallar för sitt rum.

Jag skall göra en lång historia kort. Plexi tillät sig inte att gosa med något av våra barn på samma sätt som tidigare. Nej, kom de nära henne så fick de passa sig så de inte blev rivna eller i värsta fall bitna. Plexi var olycklig och arg och tyckte tillvaron var ett stort lidande. Hon kunde varken äta eller sova i ”sitt rum”. Antagligen hade en människa kunnat känna det på samma sätt, om människan var inneboende i ett rum och blev utlokaliserad därifrån. Vad tror du?

Nåväl, nu kommer jag till berättelsens clou…

När våra gäster idag stod påklädda på husets altan och pratade och tog adjö av oss så hände detta, som gjorde mig så perplex. Plexi var nämligen ute på ängen, ungefär femton meter från oss, där vi stod och pratade. Helt plötsligt kommer hon halvspringande och travar upp på altanen. Hon går först till den ena av våra gästbarn, sedan till det andra, stryker sig ett par gånger mot deras ben och tittar upp på dem. Sedan går hon igen, skuttar glatt ut på ängen dit hon hade kommit ifrån. Hon lämnar fyra vuxna stående stumma, stirrande på varandra och frågande sig själva – vad hände och varför???

Har Plexi verkligen ”tagit adjö” eller vad innebar hennes beteende? När gästerna en stund senare ”dragit sin färde” så kommer Plexi in och traskar in i ”sitt rum”, sjunker behagfullt ned på bäddsoffan och somnar strax in. Hennes husse och matte känner sig som levande frågetecken – men de är i varje fallRummet är mitt  igen lyckliga över att ha en så underbar katt.

Att promenera med katt – Turkisk van

Jo, jag vet att det här inte är så märkvärdigt, men just nu är det så för mig. Förr om åren kunde Plexi med sele och koppel göra långa promenader tillsammans med mig, men det vill hon inte numera. Nu föredrar hon att promenera med mig lös – så att säga. Det blir inte raka spåret, hehe, hon måste titta och nosa och kolla åtskilligt längs vår promenad-väg. Vi går halva sträckan på asfalt och resterande på ängsmark. Jo, jag är faktiskt riktigt stolt :-D*
        Routen har appen iStep ”registrerat”. 

IStep

Plexi promenad

Plexi – går där hon själv vill.

Efter våra femtio år med katter i hemmet 
är det nu dags att slå fast att denna turkiska van är den mest intelligenta katt, som vi har haft. De starkaste upplevelserna har kommit efter 2011 då jag skrev den här sidan https://macilane.wordpress.com/om-mig/plexi-en-personlighet/

Plexi har under de senaste åren (nära tre) släppts ut på egen hand två gånger varje dag. Utan sele och koppel och utan att jag eller matte följt med henne på hennes utflykter. Vi är visserligen oroliga då och då, speciellt när hon är ute cirka fyra timmar i ett sträck. Hon har dock alltid kommit hem, oskadd och vanligen hungrig och törstig. För att läsaren skall slippa undra måste vi berätta att hon alltid ”uträttar sina behov” på katt-toaletten innan hon går ut. Det gör förresten Rasmus också. 

Vanligtvis kommer Plexi hem då vi går ut och ropar att hon kan få mat om hon kommer hem. Ibland får vi (jag) gå ut och hämta henne där hon är ute i vår grannskog. Det verkar hon tycka om eftersom det är tydligt att hon sitter och väntar på mig. När jag kommer gående på stigen och lockar på henne ser jag henne ibland drygt tio meter längre in i skogen där hon sitter och tittar på mig. Då jag har stannat upp och pratar litet extra med henne så kommer hon skuttande till mig, kelar och pratar med mig och sedan springer hon in i skogen igen. Och – det roliga då är att hon nästan med detsamma springer (!) hem den väg, som hon tycker är bäst. Plexi far fram som en vit blixt genom skogen, hemåt. Hon sitter sedan och väntar vid dörren tills jag hinner dit.

Ibland stannar Plexi kvar hos mig och låter mig bära henne ett stycke. När hon tycker det räcker så säger hon till mig att ”nu vill jag gå själv”. Sedan går vi tillsammans och pratar och kelar med varandra tills vi kommer hem. Ja, det finns åtskilliga upplevelser, som är speciella i vårt liv tillsammans med Plexi men jag spar dem så länge. Hon höjer vår livskvalitet några snäpp, det är helt klart.

Plexi1

Plexi0

Katter, katter, katter.

Jo, visst finns det fler katter i vårt område. Det är inte nämnvärt med revirstrider trots detta. Katterna verkar ha kommit överens om att dela det här området sig emellan utan att slåss om respektive revir. Trots det kan det inträffa små ”episoder” när det blir ”träffar” vid våra egna kattpromenader. Det är bara vi (jag för det mesta) som går med katterna på s.k. promenad så vi känner oss väldigt orginella :-D De flesta djurpromenerande människor är – naturligtvis :-) hundägare.
Häromdagen upptäckte Plexi och Rasmus att närmaste grannkatten, Findus, satt vid vår promenadväg. De kollade varandra och efter att tittat färdigt på oss lomade Findus iväg till ”lugnare” trakter :-)
Findus1 findus2 findus3