Macilane – fortfarande i karantän – ovaccinerad!

Ametrin skrev: Hur less kan man bli?

Ja det var en fråga, det.
Hennes tankegångar stämmer bra med mina.
Häromdagen, när all snön hade försvunnit sade en vän med ledsen röst på telefon – nu när snön har försvunnit har väl pandemin också försvunnit? Jag kunde inte låta bli att fnissa litet grand. När vi dagligen läser tidningen och ser på tv så får vi varje dag en extra påminnelse om verkligheten. Pandemin dominerar fruktansvärt och det finns inte någon beskrivning typ “ljuset i tunneln syns nu”. Jag satt och funderade på hur jag skall sammanfatta vårt eget karantänliv, det är både trevligt och skrämmande.

1. Så mycket tv som vi sett hittills så har vi hunnit med att se alla för oss trevliga filmer och tittat och tittar på alla serier, som är ganska nya.

2. Så mycket böcker (e- och ljud) som vi klarat av är det svårt att finna någon bok som vi inte läst och någon författare (som vi gillar), vars böcker vi inte har läst.

Som bloggaren Sara Modig ibland frågar om i sina inlägg – vad har “du” för något som du är tacksam för? Ja, det är också något att fundera över.

Först och främst! Det som faktiskt har räddat livet på oss är att vi vecka efter vecka kunnat beställa och få hemkört alla livsmedel, som vi behövt – liksom “förr i världen” (fniss). Tack COOP (den enda i Uddevalla, som kör (!) hit upp)! Det är vi verkligen tacksamma för. Nåja, vi kunde också göra som Janne i sitt inlägg mars 2020, handla på ICA och hämta de färdigpackade kassarna. Men det är inte så lätt alltid.om vädrets makter ger transportproblem.

När vi saknat något annat så har vi lyckats finna sådana leverantörer som levererar till vår dörr. Något så viktigt som kattmat och kattsand till exempel! Och alla våra mediciner! När inte hemleverans fungerat så har vi fått hjälp av DHL. Där (dit) kan jag komma helt ensam och hämta paket! T.o.m. utan munskydd!

Det andra! Nu, när snön är borta, så är både katterna och vi glada över att lättare kunna promenera ute. Vi är gläds ju också över att ännu vara tillsammans alla fyra. Pandemin har inte nått in hos oss ännu, tack och lov. Vi läste till vår förskräckelse att även katter kan få covid19. Huuh!

För det tredje – slutligen. Det förvånar oss att våra gamla kroppar ännu “seglar runt” utan att drabbas av några vanliga sjukdomar! Inte ens tänderna har gett upp. Blir man mindre krasslig för att man sitter i karantän, tro? Tja, det är bara att ta en dag i taget. Det är lika underbart att kunna vakna och stiga upp som det är att säga godnatt till varandra. Det är vad jag är mest tacksam för, Sara Modig!

5 reaktioner till “Macilane – fortfarande i karantän – ovaccinerad!

  1. Att fundera över tacksamhet kan verkligen ge bra perspektiv på tillvaron. Det behöver vi nog återvända till lite då och då i tanken för att inte fasta i lesshet. Vi plöjer också film och serier i rask takt. Tur att det finns mycket att välja på. 🙂 Även här uppe i södra Norrland är snön ett minne blott numera och katterna njuter av plussgradererna och vill bara vara ute. Ha en fin söndag!

    Gillad av 3 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.