Mina tre favorit-appar på IOS och OSMac

App nr ett heter ”Filer (Files)” och har, som bekant ersatt iCloudDrive-appen, som det beskrivs här:

The iCloud Drive app had a short life, launching with iOS 9 two years ago. It’s now replaced by the Files app in iOS 11.

https://www.cnet.com/how-to/tips-and-tricks-for-the-new-files-app-on-ios-11/

Filer (Files) fungerar för mig på samma sätt som Apples funktion HANDOFF är planerad att använda. Jag behandlar dokumenten i iCloud Drive med Pages och då blir genom Filer allt uppdaterat på iPadMini4, iPhone och iMac.
Min-iPhone6.jpg

Den andra appen är Twitter. Som tidigare nämnts har jag Twitter för att ”bevaka” vad som händer på vissa, speciella sidor på internet. Trafik P4 Väst, MacWorld Sverige och OSXDaily hör till mina favoriter. Nyss fick jag t.ex. reda på det här:
https://macworld.idg.se/2.1038/1.704344/sakerhetsforskare-hittar-enkelt-satt-att-kringga-iphones-begransade-losenordsgissningar

IMG_0129.png

Den tredje appen är, som alla nog förstår, WordPress. Men – och det är ett viktigt påpekande – jag använder INTE någon webläsare och definitivt inte Safari, för att använda WordPress. Det finns ju separata appar för WP såväl för IOS som för OSMac och de är överlägset bättre än web-funktionerna. OCH – det är lättare att använda WP i iPadMini4 än i iPhone – jag har nämnt det tidigare och återkommer till min favorit-device.

Min iPadMini4
När jag däremot sitter vid min iMac är det naturligtvis iCloud-iCloudDrive, WordPress-appen (separat app – ej WP genom Safari) och GoforTwitter, som är de motsvarande.

Annonser

De sju bästa ställningarna plus Plexi och Rasmus

I september 2011 visade jag den här skämtsamma pdf-filen.  
De 7 bästa ställningarna
Under de gångna 7 åren har Plexi och Rasmus ofta legat i den
så klassiska ställningen med alla fyra benen uppåt. Det är för
det mesta deras sovställning. 
HussesTVfåtöljImattessäng

IMG_6218

IMG_6411

 

Den vita är Plexi och den svartvite är Rasmus
– som bekant, hoppas jag.

Potatisodlaren

Längst ned syns det foto, som väckte ett gammalt minne (kåseriet skrevs 2011-04-29). Vi har inte odlat potatis i år, men en potatis måtte ha blivit kvar och växer nu upp för att ge oss en liten skörd, hehe. Jag minns ”mitt livs första egna potatisodling”.

I början av 70-talet hade vi köpt ett radhus. Där fanns det inte någon gräsmatta alls. Däremot fanns det en liten köksträdgård och ett par fruktträd. Allt var inramat av ett flertal vackra rosenbuskar. Det såg ut som ett miniatyr-paradis. Men, det kändes ändå som ett bekymmer för mig. Jag hade nämligen en stark motvilja mot mot allt trädgårdsarbete. Min fru hade dock en starkare vilja än jag. Hon framhöll att vi i alla fall borde sätta potatis. Myllan i trädgården var en sand- och lerblandad mulljord, som säljaren hade sagt vara idealisk just för potatisodling. 

Jag fick 1976 uppdraget att köpa sättpotatis (sen?) och passade då på att även köpa en stor påse med hönsgödsel. Jag hade nämligen läst någonstans att just hönsgödsel var idealisk för köksträdgårds-växter. Det kunde väl inte vara fel att ge även potatis denna gödsel? 

Jag använde en planteringspinne och gjorde ett runt och cirka femton centimeters djupt hål för varje potatis. I botten på hålet hällde jag en halv deciliter (noga uppmätt) med hönsgödsel. Sedan stoppade jag ned potatisen och fyllde igen hålet med jord. Jag planterade potatisen i tre rader, fyra meter långa, längs staketet ut mot kommunens äng. Där fanns det förresten en lekplats. 

Sommaren blev både varm och omväxlande varför vi inte hade några bevattningsproblem. Redan då vår fyra veckors semester började i mitten av juli frodades allt i vår trädgård, även ogräset. Vi solade, badade och tänkte inte så mycket på vår radhusträdgård. Alltså – intet ont anande – for vi hem, bruna och mycket belåtna med tillvaron. 

När vi stannade bilen utanför radhuset kom de närmaste grannarnas barn springande och hejade skrattande på oss. De skrek att vi skulle skynda oss se till vår trädgård och klippa ner den nyplanterade häcken. Hohohihihehe – barnen sprang skrattande vidare. 

Vi stirrade på varandra. Häck, frågade vi oss själva? Så vitt vi mindes var det ett staket runt själva trädgården. Undrande gick vi in i och genom huset och öppnade altandörren mot trädgården. 

Där blev vi stående, förstummade. Bortom min frus prydliga köksträdgårdsland med morötter, sallad, rädisor och spenat syntes sig en grön vägg. Vi uppskattade grönskans höjd till så där en dryg meter. Åh herre min skapare, utbrast min fru, som till skillnad från mig ännu djupt religiös. Det där måste vara potatisens blast, suckade hon. Hur i all sin dar har den kunnat bli så hög, frågade hon och hoppades tydligen på ett svar från mig. 

Det slog mig plötsligt, att jag inte hade berättat för min fru att jag hade gödslat varje potatis med ”litet” hönsgödsel. Min tystnad gjorde att min fru misstänksamt frågade om jag (!) hade någon förklaring. Jag försökte slingra mig från att behöva svara men hon gav sig inte. Till slut måste jag ju berätta hur jag gjort. 

Hon stirrade häpen på mig och efter några sekunders tystnad började hon att skratta. Det var inte något vanligt skratt. Jag fick för första gången i vårt äktenskap höra henne vråla av skratt. Hon skrattade och skrattade och skrattade. Helt plötsligt fick jag se de två grannfamiljerna titta på oss över staketgränserna. De instämde i skrattandet – det var tydligen smittsamt, hmhm. 

Grannarna berättade, när alla skrattat färdigt, att de haft vadslagning med varandra om hur mycket potatis vi skulle kunna skörda. Jag tyckte inte att det här var särskilt roligt men jag gick ändå och hämtade en spade för att gräva upp ett potatisstånd. När jag dragit upp blasten och grävt litet försiktigt hittade jag först den planterade och nu ruttna sättpotatisen. Dessutom fanns det fyra ganska små potatisar, som jag kunde visa upp för de väntande grannarna. 

Det blev mera skratt då jag menade att de nog skulle hunnit bli större om jag inte grävt upp dem nu. Jag lät i alla fall potatislandet vara i fred tillsvidare. Till min stora förargelse fortsatte vadslagningen. Flera närboende grannar kom till vår trädgård för att inspektera potatislandet och för att delta i valslagningen och det allmänna skrattandet. 

Slutet på min odlarmöda kom i slutet av augusti efter en lång regnperiod. Potatislandet hade hunnit förvandlas till en jordvälling. Efter några dagars väntande bestämde jag mig för att ändå försöka skörda potatisen, trots vädret. Jag gick ut med trätofflor på fötterna och kom efter ett par timmar in med fem kilo potatis men utan trätofflor. De hade fastnat djupt nere i jordvällingen. Genom att lägga den kraftiga potatis-blasten som en matta på den gyttjeliknande jorden hade jag räddat mig upp på fast mark. När regnandet hade upphört och marken torkat upp fick jag nöjet att samla ihop blasten i några sopsäckar. Det blev två välfyllda säckar. 

När jag senare mötte en av grannarna undrade han om jag verkligen grävt ordentligt och hittat all potatis i landet. Han hade nämligen gissat på åtta kilo. Ja, en sak var klar. Jag skulle aldrig i livet gräva för att leta potatis. Möjligen, men bara möjligen, skulle jag leta efter mina träskor. 

IMG 0029

Viktiga orsaker till varför internet förändrar ditt liv.

Länken till ”15 Reasons why the internet has ruined your life” – av Rob Macintosh var inte problemfri, så jag har lagt den längst ned, sist i mitt inlägg, för den som vill läsa hela innehållet på sin ”desktop”. Min iPhone blev nämligen blockerad av den här länken, som ändrades av Ehow.co.uk med automatik. Ber mina läsare om förlåtelse.
Det var Robs 
punkt #6 (You are completely dependent on it) som under år 2017 fick mig att tänka till 🙂  Jag kunde inte annat än skratta, då jag kom ihåg och återigen läste mitt inlägg från mars 2012.
https://macilane.wordpress.com/2012/03/24/den-olyckliga-it-manniskan/
—————-
Apropå internet så läste jag nyligen en bok av Deon Meyer Ikaros, kapitel 30 (s.137-142), som inkluderar en beskrivning av och ger den här kommentaren: Ge fan i allt vad nätdejting heter!  Du/ni borde läsa den här boken.
—————–
Under åren 2016-2017 – utan någon blogg – började jag känna av bristen på social kontakt på internet. Det var kanske inte så underligt att jag startade upp Macilane nyåret 2018. Jag kände mig litet som Hubbe i den olyckliga it-människan. Nu däremot känner jag stor tacksamhet – kan tyvärr inte uttrycka detta på samma fina sätt som sarasgoda gör i sin egen blogg, när hon skriver om sin Backspegel i tacksamhet.
I alla fall – TACK till DIG, som följer min blogg och ger mig tillfälle till kommentars-utbyte! Jag är verkligen tacksam för det, som jag upplevt de senaste fem månaderna genom min blogg.
Mobile phone 1917737 640

Social 3064515 640
http://www.ehow.co.uk/slideshow_12291804_reasons-internet-ruined-life.html

Kråkor är också en del av vår tillvaro

Idag precis då vi sovit middag och skulle gå ut genom dörren till altanen och trädgården fick vi en underlig och spännande upplevelse. Jag vågade faktisk ta fram min iPhone och knäppa en bild genom dörr-rutan – se nedan.
Konstigt motiv 🙂 😦

I trädgården under plommonträdet nere på marken invid stammen har vi under lång tid haft stående en stor glasskål med vatten. Detta för att ge våra fågelvänner den vätska, som de knappast finner så lätt någonstans idag.Vattenmängden har hela tiden minskat så vi har fyllt på till brädden varje dag i skymningen, när vi är på väg in själva.

Och idag fick vi verkligen se någonting – dock inte lika underbart, som det Barbro berättar om i sin blogg.

https://yellowgrey.wordpress.com

Det satt nu två stora kråkor vid vattenskålen. Den ena kråkan var mycket större än den andra, kanske var det ett ”äkta” par?! I varje fall drack de båda två och satt sedan och putsade sig. Efter en liten stund gick den mindre kråkan fram till den större och de hade ”näbbkontakt”! Sedan satt den stora kråkan och bröstade sig mot solen och det såg ut som om den solade sig. Under tiden gick den mindre kråkan omkring och verkade kolla efter något ätbart i det halvbruna gräset.

Just då kom våra katter och klagade över att vi inte släppte ut dem, krafsade på dörren och så, varför vi öppnade och givetvis – kråkorna flög sin väg.
IMG 0007

Återställning av Apples enheter – fabriksåterställning

De senaste dagarna har jag ägnat all tid, mest nätterna, åt att ominstallera min iMac, iPhone och iPadMini. Det är tidsödande och problematiskt, om man inte regelbundet har gjort säkerhets-uppdateringar, som fungerar när man behöver dem. Det jag snabbt upptäckte är hur jobbigt detta är jämfört med återställning på Windows, som självt regelbundet skapar återställnings-punkter för systemet.
Mitt problem var att det fanns endast en säkerhetsuppdatering vardera på iCloud och på min Mac trots att jag gjort flera säkerhetsuppdateringar i båda varianterna under den senaste månaden efter att jag hade installerat den nya iMac. Ett litet men konstigt mysterium.

Men – fördelen med mitt natt-”jobb var att jag nu blev av med allt s.k. junk och kunde återinstallera ”bara” det, som jag verkligen hade behov av. Det blev som en garage-städning, hehe. Jag kunde trösta mig med sällskapet av Plexi, som låg och sov bakom iMac.

Vid min återställning av iMac körde jag det som beskrivs i skärmbilden längst ned. Sedan –  på iMac installerade jag på nytt den från Apple Store hämtade filen ”macOS High Sierra”. Även det tog litet tid och drog mycket surfutrymme. Men – min iMac går nu snabbare och fungerar bättre, hehe.

Resetting NVRAM

Plexi är mitt sällskap

Rasmus gillar morgontidningen

När jag hämtat Bohusläningen på morgonen kommer alltid Rasmus skuttande och önskar en särskild procedur. Man skall lägga tidningen på tv-pallen och så hoppar han upp på den och så får man kela med Rasmus – nästan hur länge som helst. 

Om man, däremot, sätter sig i tv-fåtöljen för att själv läsa i tidningen – då hoppar Rasmus ändå upp på tv-pallen och så början han krafsa och krafsa på tidningen tills man slutar läsa och istället lägger tidningen, så att han kan lägga sig ovanpå den.

Jag har grubblat mycket på orsaken till denna Rasmus morgonrutin. Är det för att han gillar prasslet av papperet i tidningen, när han lägger sig till rätta på den? Eller är det för att han får min fullständiga uppmärksamhet och kelar med honom? I vilket fall som helst så gillar jag den här säregna morgonrutinen.

På söndagsmorgnarna, då det inte finns någon morgon-tidning, då händer det att han hoppar upp på tv-pallen och sitter och tittar på mig. Om jag då hämtar lördagstidningen och låter honom lägga sig tillrätta på den då SPINNER han.
IMG 7458