PAUS.

Nu tar jag paus från mitt bloggande – en paus på obestämd tid. Bloggen är tillsvidare tillgänglig för den som vill se eller läsa något där. Jag kommer, sporadiskt, titta in hos mina bloggvänner, men även detta tittande får långa pauser.
När du besöker min blogg får du gärna skriva kommentarer eller klicka Gilla!

Det finns en rolig länk att läsa som i viss mån knyter an till min paus:
https://a.msn.com/r/2/AAfFeig?m=sv-se&referrerID=InAppShare
Något passar nog in på mig men jag kommer troligen mest njuta av bättre kontroll över min tid och känslan av att det jag gör ”just nu” verkligen är värt min tid.

Pokemon Go eller #bekämpastillasittandet

Häromdagen hade vi en kär gäst på besök, som gjorde oss minst sagt överraskade. Just, när vi satt och pratade ute i trädgården, så reste hon sig plötsligt och försvann på närliggande äng och bort mot kommunens lekplats som fanns där. Det var några hundra meter dit och det tog en stund innan hon var tillbaka. När vi skulle fråga vad som hänt, så utbrast hon att jag fångade en Pokemon på lekplatsen. Vi såg ut som levande frågetecken, så hon förklarade hur det hängde ihop. Jag är inte ensam om det här, berättade hon. Både äldre (hon är född på 60-talet) och yngre, barn, håller på med Pokemon Go.

https://surfalugnt.se/appar-tjanster/2016/pokemon-go/
Pokemon go 

Senare på kvällen, ensam framför datorn, började jag googla om Pokemon. Det finns givetvis mycket att läsa på wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/PokémonDet verkar som det för många internetanvändare blivit roligare med Pokemon än att ha ”normala” sociala kontakter. Jag som dessutom inte använder FB och bara bloggar börjar tydligen bli ganska ensam i min ”nisch” på internet. Efter denna fundering tog jag mig tid att googla efter vad som skrivits om Pokemon under den senaste tiden. 

Den 13 augusti 2018 kunde man läsa i folkbladet 

https://www.folkbladet.nu/1680000/pokemon-go-toppen-ar-over-men-fortfarande-populart

Den 20 juli 2018 kunde man läsa 

https://nyheter24.se/nyheter/kronikor/854510-raderade-pokemon-go-iphone

Den 29 maj 2018 kunde man läsa

https://www.svd.se/pappan-spelade-pokemon-go–medan-barnet-raddades

 

Det mest intressanta var det som polisen i Haninge skrev på Facebook redan den14 juli 2016!!

Jag CITERAR valda delar:

Polisen varnade för ett zombieliknande beteende. Det har kommit ett antal samtal till polisen om människor som uppför sig konstigt eller befinner på märkliga platser. De går själva eller i klungor och stirrar ner i mobilen samtidigt som de irrande letar runt i omgivningarna. Förklaringen var det mobilbaserade spelet Pokémon Go. Spelet går ut på att med hjälp av mobilens gps och kamera gå runt i både stadsmiljö och naturen för att hitta pokémon. En spelare hade gått närmare tre mil på två dagar i syfte att hitta olika Pokémon.

Från polisen vill man dock påpeka att verkligheten inte försvinner bara för att man spelar spel. Trafikregler är fortfarande en realitet som måste följas och då framför allt för att inga trafikolyckor skall uppstå och att någon kanske blir skadad. Vi vill inte att det händer. ”Personer har exempelvis tvärstannat med bilen längst en väg för att fånga en Pokémon”. 

Det har även skett flertalet incidenter där spelare tagit sig in på privata tomter eller på stängda områden för att hitta ovanliga Pokémons – och då kan man göra sig skyldig till både hemfridsbrott och olaga intrång, påminner polisen. 

Polisen avslutade med en vänlig uppmaning:”Ha roligt och rör på dig – det är nyttigt. Men använt sunt förnuft och glöm inte den reella världen runt omkring, eftersom människor är mjuka och bilar är hårda”.

Slut på CITATEN.

PS. Jag (Macilane) kommer aldrig att ägna mig åt Pokemon-GO. Skaffar mig motion genom promenad med katten Rasmus, plus genom motionscykeln.:-)

Andjakt

Det undras då och då om vi inte har några speciella upplevelser med Plexi. Ja, det är verkligen konstigt, men hon har ett lika normaliserat, vanligt liv, som vi – hennes matte och husse har. Ofta går vi – mest matte – och Plexi promenad med varandra i det skogsområde som finns nära vårt boende. 

Vid den här tiden hade det regnat så mycket att det fanns – ur ändernas synpunkt – två små sjöar, där det fanns något växt-grönt, som de kunde äta av (antar jag). Jag passade på att läsa litet grand i den här länken.

http://www.fageln.se/art/graesand.aspx

Men – den andra maj i år (180502) hände detta.

Vid halvniotiden på förmiddagen, då Plexi och jag återvände efter en kort skogspromenad, upptäckte vi ett par gräsänder, som hälsade på. Som tur var hade jag min iPhone aktiv – så det var ju bara att knäppa. Slutet av jakten fick jag med på en video, som finns längre ned. Till all glädje så klarade sig änderna från katterna. Det var dessutom roligt var det att titta på 🙂
Änderna1

Plexis andjakt180402B

Plexi andjakt 180502C

Här kommer videon (YouTube)

https://youtu.be/zeQOj6jsoYk

Det tar en stund för hämtningen – tålamod, tack!

På eftermiddagen, när Rasmus var ute och kollade läget vid fyratiden upptäckte han att änderna var kvar – men nu på den andra ängen, där det fanns en större vattenpöl-sjö, där de gick och nappade något, som var ätbart för dem. Rasmus, som hade sett vad som hände i förmiddags brydde sig inte om att jaga änderna. Han låg och tittade på dem, ganska länge, tills änderna tyckte det var dags att ge sig av – för gott.
Rasmus 180503 andjakt 

Plexi en social turkisk van

Det här inlägget skrev jag dels för att berätta om hur vårt liv
tillsammans med Plexi fungerar, dels för att ge en hyllning till
Wailett Brynning,  http://www.wailets.se/index.html# där Plexi föddes

Plexi180805Det undras då och då om vi inte har några speciella upplevelser med Plexi. Nej, det är sällsynt men kanske inte så konstigt, hon har liksom alla katter ett mera strukturerat liv än vad vi hennes matte och husse har. Plexi har rutiner för allt hon gör på dagarna. Tidigt på morgonen skall hon gå ut det första hon gör (i varje fall under sommar-halvåret). Då går hon oftast till det ställe där vi har sått tre plantor med kantnepeta (kallad katt nepa) där hon tuggar på eller äter något blad. När hon kommer in (efter ungefär en timme) skall hon ha mat. Sedan går hon och lägger sig att sova – kan ha en vaken-paus på förmiddagen för att gå på toa och förrätta sina behov. När vi äter middag vill hon också ha mat, precis som Rasmus, som blir bortkörd av Plexi – hon skall ha mat först.


Under vår egen middagsvila ligger hon och sover i mattes säng. Sedan vill hon gå ut. Först sitter hon och väntar på att någon av oss skall gå promenad med henne. Det händer då ofta att Anna-Lisa hinner ut och går med henne. De går då ofta på promenad med varandra i det skogsområde som finns nära vårt boende. Om ingen ”ställer upp” så går hon sin revir-kontroll-runda i vårt kvarter och kanske litet till och är då ute på egen hand två-tre timmar. Det enda som kan få henne att gå hem tidigare är kuling-vindar och kraftigt regn.
Promenader

På kvällen umgås hon med oss men ligger ibland bredvid oss och sover – om hon inte är på humör att kela, vilket man då kan få hålla på med ett bra tag. När vi ser på tv kommer hon ofta och kör bort husse från hans tv-fåtölj. Plexi-s relationer med matte är som att vara mattes kompis eller att vara sin mattes lilla barn. De sover tillsammans, surfar och skriver mail tillsammans, promenerar tillsammans och jobbar tillsammans i trädgården. OK, Plexi tittar på när matte jobbar, i trädgården men i alla fall. När matte sitter vid datorn använder hon vänster hand för att kela med Plexi – höger hand försöker så gott det går att skriva mail eller surfa (googla). Om Plexi, trots Frontline Comp fått en fästing, så tar matte elegant bort den med två fingernaglar (ibland pincett) – inga problem. När Plexi behöver kammas, vilket både matte och Plexi anser är lämpligt flera gånger om dagen, då kan man få se stora vita hårtussar segla runt i omgivningen. När Plexi har något sår eller behöver kloklippning, så vem fixar det om inte matte?! Och – om Plexi måste ta in medicin (t.ex. oralt för avmaskning) – tro inte att husse får göra det – då är det bäst att boka ambulansen i förväg, hehe.
Plexi aktiv 
 Och när matte sover på natten eller tar sin middagsvila, då ligger Plexi tätt intill matte. Undantaget blir när matte har somnat och snarkar för högt – då kan Plexi gå till en annan sovplats. Jo, en av hennes alternativa sovplatser är faktiskt bakom min dator, iMac. Annars händer det ibland att hon korta stunder sover i min säng, ibland i min vänstra armhåla men oftast på mystäcket i min sängs fotända.

Sovplatser

Det mest häpnadsväckande är dock när Plexi springer, löper, när hon liksom har bråttom. Vare sig det är jakt eller annan orsak så löper hon likt en leopard (jag har sett på tv) med långa, långa graciösa språng. Synd att jag aldrig lyckats fånga det på video – men, man är ju aldrig beredd när det händer, hehe. Det enda lyckade fotot (jag misslyckades med video) var när hon jagade änder i våras. Det skall jag berätta om i nästa blogg-inlägg om Plexi.
PS. Wailett fyller år en dag nu i mitten av augusti 🙂

Microsoft nyheter på IOS – med iPadMini

Förlåt att jag ännu en gång uttrycker min glädje över att kunna använda och njuta av Microsoft Nyheter på min iPadMini. Två ting, som gör mig lyckligare som internetanvändare. Det är inte lika njutbart på iPhone, dessvärre.

Läs och njut av bilderna på länken här längst ned.

Utan internet

https://a.msn.com/r/2/BBLmjcO?m=sv-se&referrerID=InAppShare

Brännande bad

Häromdagen läste jag den här nyheten:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/ny-brannmanet-forokar-sig-pa-vastkusten

Då kunde jag inte annat än påminna mig den här upplevelsen. Det var för många år sedan då en av våra döttrar skulle avlägga ett prov för att få ett simmärke. Jag minns inte om det var för simmagistern eller något liknande. I varje fall skulle man hoppa i sjön från en fem-meters-svikt. Det var något som jag tidigare aldrig hade behövt utsätta mig för. Hur som helst så fanns det, inte så långt från vår sommarstuga, en fin badvik med ett hopptorn. Därifrån skulle vår dotter göra sitt hopp. Till den här historien hör att denna vår dotter var och är vansinnigt rädd för brännmaneter.

Den här dagen kunde man i vattnet längs stranden se oräkneliga brännmaneter, även under hopptornet. Jag menade, att det inte skulle vara så svårt att hoppa mellan några av de där bränn-maneterna. Det gällde bara att invänta ett lämpligt tillfälle. Då föreslog dottern att jag ju kunde hoppa först och med t.ex. ett magplask skrämma bort brännmaneterna. Jaha, när man sticker ut hakan får man skylla sig själv, tänkte jag. Under familjens applåder klättrade jag upp till femmeters-svikten och tittade ned mot vattnet. Familjen var ovetande om att det var första gången i mitt liv, som jag själv skulle hoppa från femmeters-nivån. Jag såg med fasa att det var oräkneliga brännmaneter nere i vattnet.
Brännmanet

Min dotter ropade upp till mig ”hoppa nu så hoppar jag efter dig”. Det var då jag var så väldigt smart. Jag tänkte att, om jag dyker med huvudet före, så kan jag nog komma under de närmaste bränn-maneterna. Sedan kan jag simma upp mot ytan på ett manet-fritt vatten. Jag dök alltså med huvudet först ned mot vattenytan med mina händer liksom knäppta i bön framför mig.

Allt gick enligt beräkning med två undantag. Badbyxorna gled av mig under dykningen och jag kom upp mitt i en brännmanet. Det kändes som om jag skulle kvävas. Så till den milda grad smärtade bränn-manetens trådar runt överkroppen. Jag hörde min dotter ropa medan hon själv klättrade upp i hopptornet. Hon undrade kanske om det hade gått bra för mig. Ordlös viftade jag med ena handen, höll upp tummen och låtsade, att allt var under kontroll. Jag hörde henne också ropa, innan hon hoppade med fötterna före, att det nu var fritt från maneter just nedanför hopp-tornet.  

Trots den brännande smärtan runt överkroppen lyckades jag halvdykande och simmande hitta mina badbyxor. Det kändes inte särskilt muntert att vada in mot stranden. Där stod familjen och andra leende tilltänkta badare och tittade flinande på mig. Numera har även jag stor respekt för brännmaneter. Jag kollar också alltid badbyxornas knytband.
Ante rusar in

PS. Nu kanske du förstår varför jag helst badar i insjöar. Dottern? Jo, hon klarade sig utan att bli bränd den här gången 🙂

 

Tropisk värme – hetta på dagarna

De gångna dagarna – och nätterna – har varit ett litet h-e för våra katter. Det verkar tack och lov som det skall bli mera ”normala” temperaturer om någon vecka. T.ex. tisdagen 31/7 har vi förvarnats om trettio plusgrader – eller mera – igen. Själva har vi nästan bokstavligt talat kämpat för att överleva – inte minst för att kunna pyssla om våra kära katter. Efter ett tips från en bloggarvän https://ametrin.blog fick Plexi ligga på en frottehandduk med en inlindad kylklamp. Hon verkade faktisk njuta av den här svalkan under den heta torsdagen.
IMG 0709
IMG 0752

Plexi sval ute

På kvällarna har vi tack och lov kunna koppla av några timmar och även kunnat skämta om det varma ”eländet”. Vi fick en mindre chock i torsdags, när vi släppt ut Plexi vid sjutiden på kvällen. Katterna hade legat inne hela dagen i 27-28 graders värme – inne. När det på kvällen var bara tjugosju grader varmt (UTE), då fick katterna gå ut. Rasmus kom in efter en timme men Plexi fick vi inte se förrän framåt halvelvatiden. Hon hade då varit ute i fyra timmar. Det var nog inte för att hon inte hittade hem. För att skratta litet grand – läs den här gamla klassiska historien.

Läsaren får förlåta, men vissa skämt och historier är mycket bättre på originalspråket, varför jag återger den här utan översättning

A man hated his wife’s cat and he decided to get rid of it. He drove 20 blocks away from home and dropped the cat there.

The cat was already walking up the driveway when he approached his home.

The next day, he decided to drop the cat 40 blocks away but the same thing happened.

He kept on increasing the number of blocks but the cat kept
on coming home before him. At last he decided to drive a few miles away, turn right, then left, past the bridge,
then right again and *another right and so on until he reached what he thought was a perfect spot and dropped the cat there.

Hours later, the man calls his wife at home and asked her, Is the cat there?

Of course, why do you ask? answered the wife.

Frustrated the man said, Put that cat on the phone, I am lost and I need directions.