Den lille snökanonen

http://youtu.be/icR3CzUQvwc (Youtube)
Det,som du ser här, är något som jag upplever var och varannan dag oavsett årstid. När Rasmus kommer ut och inte finner något annat intressant tittar han upp mot den lilla skogsdunge, där vår ”egen” promenad-stig börjar. Plötsligt exploderar han i aktivitet, rusar med Bolts hundrametersfart upp till stigens början. Som tur är stannar han alltid (!) där och sätter sig och väntar på att jag skall ”komma ifatt”. Han sitter faktiskt och tittar mot och på mig när jag ”lufsar” upp (det lutar uppför) till honom. Sedan kan jag ta upp kopplet, som han alltid annars släpar på, och så traskar vi iväg. Han före och jag efter lätt hållande i kopplet. Det finns mycket annat trevlig att berätta om från de här promenaderna – en del har jag redan berättat, men mera kan komma

Snow Cat ersätter min Snow Leopard.

När det nu varit kallt och ett snötäcke ganska länge har jag (husse) lärt mig mera om Rasmus. Han är en riktig snökatt faktiskt och bryr sig inte om vare sig snön eller kylan. Plexi – kanske inte lika bra vinterpäls – verkar frusen och tycker inte om snöpromenader. Hon sitter helst och tittar på när Rasmus och jag lufsar omkring i det här kalla vita. Plexi går ut flera gånger om dagen och sitter då mest på altanen och kollar fågeltrafiken till våra fågelmatare. Ibland går båda katterna och kollar om det sitter nån fågel i snön där och blir lika besvikna varje gång.
Om man släpper ut Rasmus, då får man vara beredd på en långpromenad. Jajamän!

Vem tycker bäst om snön, katterna eller husse?

Jaha, så kom då ”äntligen” vinterns första riktiga snö, cirka fem centimeter och med nästan tio minusgrader. Alldeles lagom för husse att ”provskotta” – i varje fall putsa av bilen och sätta på motorvärmaren
Katterna tycker också att fem centimeter är lagom, då slipper de nästan att få frostig snö på magens päls. Plexi är ju van vid snö och hoppas på trevlig fågeljakt medan Rasmus (hans första vinter) tycker det är för kallt om tassarna. Han hade tur att hitta en bra plats att sitta och titta på detta vita kalla.

Första snön den här vintern.

Rasmus och Plexi reagerade naturligt nog helt olika. Rasmus första vintersnö blev en spännande upplevelse. Han travade omkring ”överallt” och tyckte det var ganska kul med snö, faktiskt. Var är isen någonstans, verkade han undra, när han gått ut på ängen. Plexi däremot, snöveteran efter två hemska snövintrar, tyckte bara att det var kallt. När jag öppnat köksdörren för att ta in Rasmus for hon in (självmant) med en väldig fart – usch vad kallt!