Tag Archives: plexi

Gästrummet – Plexis rum.

Vårt gästrum har stadigt använts för att låta besökande barn kunna hälsa på oss och övernatta ibland. Detta händer då och då men det har då alltid varit ett barn i taget. Nu hände senaste helgen att två av våra barn hälsade på samtidigt. Det var väldigt negativt, tyckte Plexi. 

Hon delar gärna rum med något, ett, av våra barn. De är ju alltid snälla och gosar med henne så Plexi brukar vara nöjd med sin tillvaro. Men, som sagt, nu blev hon utkörd ur det, som hon kallar för sitt rum.

Jag skall göra en lång historia kort. Plexi tillät sig inte att gosa med något av våra barn på samma sätt som tidigare. Nej, kom de nära henne så fick de passa sig så de inte blev rivna eller i värsta fall bitna. Plexi var olycklig och arg och tyckte tillvaron var ett stort lidande. Hon kunde varken äta eller sova i ”sitt rum”. Antagligen hade en människa kunnat känna det på samma sätt, om människan var inneboende i ett rum och blev utlokaliserad därifrån. Vad tror du?

Nåväl, nu kommer jag till berättelsens clou…

När våra gäster idag stod påklädda på husets altan och pratade och tog adjö av oss så hände detta, som gjorde mig så perplex. Plexi var nämligen ute på ängen, ungefär femton meter från oss, där vi stod och pratade. Helt plötsligt kommer hon halvspringande och travar upp på altanen. Hon går först till den ena av våra gästbarn, sedan till det andra, stryker sig ett par gånger mot deras ben och tittar upp på dem. Sedan går hon igen, skuttar glatt ut på ängen dit hon hade kommit ifrån. Hon lämnar fyra vuxna stående stumma, stirrande på varandra och frågande sig själva – vad hände och varför???

Har Plexi verkligen ”tagit adjö” eller vad innebar hennes beteende? När gästerna en stund senare ”dragit sin färde” så kommer Plexi in och traskar in i ”sitt rum”, sjunker behagfullt ned på bäddsoffan och somnar strax in. Hennes husse och matte känner sig som levande frågetecken – men de är i varje fallRummet är mitt  igen lyckliga över att ha en så underbar katt.

Att promenera med katt – Turkisk van

Jo, jag vet att det här inte är så märkvärdigt, men just nu är det så för mig. Förr om åren kunde Plexi med sele och koppel göra långa promenader tillsammans med mig, men det vill hon inte numera. Nu föredrar hon att promenera med mig lös – så att säga. Det blir inte raka spåret, hehe, hon måste titta och nosa och kolla åtskilligt längs vår promenad-väg. Vi går halva sträckan på asfalt och resterande på ängsmark. Jo, jag är faktiskt riktigt stolt :-D*
        Routen har appen iStep ”registrerat”. 

IStep

Plexi promenad

Plexi – går där hon själv vill.

Efter våra femtio år med katter i hemmet 
är det nu dags att slå fast att denna turkiska van är den mest intelligenta katt, som vi har haft. De starkaste upplevelserna har kommit efter 2011 då jag skrev den här sidan http://macilane.wordpress.com/om-mig/plexi-en-personlighet/

Plexi har under de senaste åren (nära tre) släppts ut på egen hand två gånger varje dag. Utan sele och koppel och utan att jag eller matte följt med henne på hennes utflykter. Vi är visserligen oroliga då och då, speciellt när hon är ute cirka fyra timmar i ett sträck. Hon har dock alltid kommit hem, oskadd och vanligen hungrig och törstig. För att läsaren skall slippa undra måste vi berätta att hon alltid ”uträttar sina behov” på katt-toaletten innan hon går ut. Det gör förresten Rasmus också. 

Vanligtvis kommer Plexi hem då vi går ut och ropar att hon kan få mat om hon kommer hem. Ibland får vi (jag) gå ut och hämta henne där hon är ute i vår grannskog. Det verkar hon tycka om eftersom det är tydligt att hon sitter och väntar på mig. När jag kommer gående på stigen och lockar på henne ser jag henne ibland drygt tio meter längre in i skogen där hon sitter och tittar på mig. Då jag har stannat upp och pratar litet extra med henne så kommer hon skuttande till mig, kelar och pratar med mig och sedan springer hon in i skogen igen. Och – det roliga då är att hon nästan med detsamma springer (!) hem den väg, som hon tycker är bäst. Plexi far fram som en vit blixt genom skogen, hemåt. Hon sitter sedan och väntar vid dörren tills jag hinner dit.

Ibland stannar Plexi kvar hos mig och låter mig bära henne ett stycke. När hon tycker det räcker så säger hon till mig att ”nu vill jag gå själv”. Sedan går vi tillsammans och pratar och kelar med varandra tills vi kommer hem. Ja, det finns åtskilliga upplevelser, som är speciella i vårt liv tillsammans med Plexi men jag spar dem så länge. Hon höjer vår livskvalitet några snäpp, det är helt klart.

Plexi1

Plexi0

Katter, katter, katter.

Jo, visst finns det fler katter i vårt område. Det är inte nämnvärt med revirstrider trots detta. Katterna verkar ha kommit överens om att dela det här området sig emellan utan att slåss om respektive revir. Trots det kan det inträffa små ”episoder” när det blir ”träffar” vid våra egna kattpromenader. Det är bara vi (jag för det mesta) som går med katterna på s.k. promenad så vi känner oss väldigt orginella :-D De flesta djurpromenerande människor är – naturligtvis :-) hundägare.
Häromdagen upptäckte Plexi och Rasmus att närmaste grannkatten, Findus, satt vid vår promenadväg. De kollade varandra och efter att tittat färdigt på oss lomade Findus iväg till ”lugnare” trakter :-)
Findus1 findus2 findus3

iMac eller iPad

Det är så bekvämt med iPad. Den gör att jag slipper sätta på min iMac. När jag vaknar är det bara routern och jag som just då är vakna. När jag klivit ur sängen går jag fram till fönstret och ”kollar” vädret och tittar på fönstertermometern. Sedan lyfter jag locket från iPad och påbörjar dagboken – med Capture365Journal. Därefter klär jag på mig – tar av ”nattsärken” först, hehe. Nu har katterna upptäckt att jag är vaken. Rasmus kommer in i mitt rum, sätter sig och tittar på mig med sina vackra stora ögon och jamar och säger ”jag vill gå ut”. Plexi sitter och tittar på och bara ”väntar”.
Tillägg: Inlägget är skrivet med appen WordPress!
När jag satt på Rasmus hans sele och hängt kopplet runt halsen går vi ut alla tre. Det är mycket vanligt att vi går tillsammans upp till den närbelägna lekplatsen. Där får vi alltid vara i fred så här tidigt på morgonen. Sade jag inte det? Jo, vi går ut klockan sju – så är det. Inte i ur och skur – störtregn och snöstorm sätter ibland ”P” för oss. Däremot bryr vi oss inte om litet duggregn, haha.

20140608-113431-41671130.jpg

Wordpress app

Katter – det är mitt liv det – sa´ M.Z.

Monika pratade förstås om kaffe, men hennes replik kan lätt anpassas till vår tillvaro med våra två katter. I går passade jag på att ta ett foto på Plexi, när hon ligger och sover med huvudet vilande på min iPad. Bättre stöd för huvudet finns väl inte :-D Rasmus däremot, föredrar en riktig säng :-) När ni avnjutit mina två katt-foton kan ni titta på nedanstående gulliga länk:
http://www.expressen.se/tv/galna-klipp/se-den-nyvakna-kattens-krav-pa-husse/

Sover på iPadRasmus sover

 

PLEXI

Vi upplever nu att vi egentligen aldrig haft en så underbar och charmig katt som Plexi. Detta underbara exemplar av Turkisk Van med ett otroligt känsloregister ger oss kärlek tillbaka, när vi umgås med henne. Det är svårt att beskriva i ord – men hon ger oss verkligen livskvalitet. 

Det, som vi under Rasmus första år tillsammans med oss upplevde som ett problem, är nu en bagatell i relationen mellan Plexi och Rasmus. Plexis fräs och litet ilsket viftande med tassen mot Rasmus då och då är inte något störande. Rasmus bryr sig inte nämnvärt om Plexis beteende – man kan likna situationen med när husse ibland tappar humöret. Även om han inte viftar med tassen mot någon, så är känsloutbrott en del av livet, inte sant? 

Plexi och Rasmus leker med och jagar varandra, precis som alla katter brukar göra. Ibland slåss de också, men då mera som en lek, liknande den som när barn ibland bråkar med varandra.

Nu när Rasmus snart fyller tre år och Plexi sju år så kan vi med gott samvete säga att vi gjorde rätt, när vi förde in Rasmus i Plexis tillvaro. Naturligtvis, som alla våra blogg-besökare säkert förstår, så har operationen av Rasmus vänsterben och rehabiliterings-perioden haft viss negativ inverkar på katternas relationer. Men, nu när Rasmus är helt återställd, så är relationerna mellan Rasmus och Plexi helt normala, om man nu kan använda ett sådant uttryck om två så olika katter – brittisk korthår och turkisk van.
Plexi140211 R&P140210 P&R140211

Sams