Etikettarkiv: plexi

PLEXI

Vi upplever nu att vi egentligen aldrig haft en så underbar och charmig katt som Plexi. Detta underbara exemplar av Turkisk Van med ett otroligt känsloregister ger oss kärlek tillbaka, när vi umgås med henne. Det är svårt att beskriva i ord – men hon ger oss verkligen livskvalitet. 

Det, som vi under Rasmus första år tillsammans med oss upplevde som ett problem, är nu en bagatell i relationen mellan Plexi och Rasmus. Plexis fräs och litet ilsket viftande med tassen mot Rasmus då och då är inte något störande. Rasmus bryr sig inte nämnvärt om Plexis beteende – man kan likna situationen med när husse ibland tappar humöret. Även om han inte viftar med tassen mot någon, så är känsloutbrott en del av livet, inte sant? 

Plexi och Rasmus leker med och jagar varandra, precis som alla katter brukar göra. Ibland slåss de också, men då mera som en lek, liknande den som när barn ibland bråkar med varandra.

Nu när Rasmus snart fyller tre år och Plexi sju år så kan vi med gott samvete säga att vi gjorde rätt, när vi förde in Rasmus i Plexis tillvaro. Naturligtvis, som alla våra blogg-besökare säkert förstår, så har operationen av Rasmus vänsterben och rehabiliterings-perioden haft viss negativ inverkar på katternas relationer. Men, nu när Rasmus är helt återställd, så är relationerna mellan Rasmus och Plexi helt normala, om man nu kan använda ett sådant uttryck om två så olika katter – brittisk korthår och turkisk van.
Plexi140211 R&P140210 P&R140211

Sams

Snö, blåst och kallt.

Även om husse och matte tycker vädret är drägligt, så önskar katterna att det vore som förut. Barmark och gammalt gräs och lätt att promenera. Även om husse har skottat bort en del snö och trampat gångar i snön, så är det trevligare att vara inomhus. Det tycker både Plexi och Rasmus. De härdar ut i blåsten tio-femton minuter, sedan går de in.
Rasmus Plexi

Egendomligt vinterväder – trevligt för vissa…

Det kändes litet snopet i morse, när jag vaknade och gårdagens en decimeter tjocka snötäcke var helt borta. Jag funderade på vad katterna skulle tycka om detta nya scenario. Då var jag dessvärre oförberedd med kameran. När de rusat av sig den första glädjen, då var det för sent med kameran. Jag tog i alla fall några kort på katterna när jag kom ifatt dem. :-D
Vart tog snön vägen Nu kan man leka här igen

 

Frusen kattmynta – kantnepeta

Jag har tidigare berättat om just våra katters förtjusning i ”kattmynta” och ändå blev jag idag häpen. Plexi gick till resterna av rabattens kantnepeta och smakade eller tuggade på de frusna kvistarna. Rasmus var också intresserad men fick så att säga ”ställa sig i kö”. Kan det verkligen finnas smaker och lukter kvar i den här nedklippta och frusna växten? Ja, katterna tycker det i alla fall.

Kattmynta1Kattmynta2Kattmynta3Kattmynta4

En katt på vift kan väcka många känslor.

Förhoppningsvis kan finns den här kolumnen så länge på Metros hemsida att flera än jag kan läsa den. Jag har vid några tillfällen haft samma upplevelse när Plexi eller Rasmus har smitit från oss. Lyckokänslan när man funnit dem eller de har kommit tillbaka – den känslan är på något sätt obeskrivlig.
http://www.metro.se/kolumner/erik-eje-almqvist-sa-blev-jag-en-galen-kattman/EVHmim!0wVkUyZQFgAY/
Nedpackad i en låda kanske det är lättare att hålla reda på katten :-D

Plexi %22förpackad%22

Grannkatten Findus.

Idag hände det att båda våra katter ”stötte ihop” med grannkatten. Plexi har aldrig råkat i slagsmål med Findus men de två är mycket nyfikna på varandra. Det har dock tidigare hänt att Plexi fått för sig att jaga Findus. Som tur är har det alltid resulterat i att Findus rusat iväg och gömt sig. Jag förstår honom – det är inte roligt att stifta bekantskap med hennes snabba klo-tassar :-( Vid ett tillfälle ”gömde” han sig under grannens altan – då satt Plexi lång tid utanför och liksom vaktade honom  :-D

Eftersom Rasmus inte har träffat Findus tidigare, så var han naturligtvis extra nyfiken – vilket märks på fotona, tror jag.
Plexi&Findus Rasmus&Findus1 rasmus&findus2

Rasmus mage fungerar normalt igen!

Den 23 augusti har nu blivit en dag för oss att minnas länge. Det är inte det att plommonen har börjat mogna. Det är inte det att solen lyser från en klarblå molnfri himmel och att det är en svag vind som fläktar våra sinnen. Nej, det är att Rasmus mår bra igen. Efter fyra och ett halvt dygn (!!!) när vi har svängt mellan hopp och förtvivlan så började Rasmus mage äntligen fungera normalt igen. I går började vi undra om han fått förstoppning på grund av Pro-Kolin. Man kan ju aldrig veta :-(

Nu slipper vi i alla fall använda Pro-Kolin längre och nu kan vi strunta i Metacam och nu kan vi ge Rasmus normal mat igen. I morse vid fyratiden fick han förresten Dental – första gången på en vecka.


I dag gick Rasmus, synbarligen pigg och på bra humör, en promenad runt kvarteret med husse i släptåg. Rasmus började sin promenad ute på ängen, där husse fick tillfälle att använda sin kamera.


Hemma gick Plexi omkring och njöt av sommarvärmen och väntade på att hon och Rasmus skulle få sin torskportion. Den har vi oftast  för att locka in dem efter att de varit ute på morgnarna. Det funkar alltid, hehe.
:-D
Plommon_mognar Soffa_för_mognandet Rasmus_mår_bra Rasmus_morgonpromenad Princessan_vilar