Lat, kräsen och krävande.

Jag läste den här artikeln i DN 17 juli och kunde inte låta bli att fnissa. När Plexi häromdagen var ute för att njuta av det vackra vädret så kunde jag inte låta bli att tänka på den här artikeln

http://www.dn.se/nyheter/varlden/harig-borgmastare-mer-popular-an-nagonsin

Plexi passar antagligen inte alls till borgmästare men hon har nog de rätta egenskaperna, hehe. När hon ibland blivit sur på husse demonstrerar hon detta genom att krypa under en säng längst in i hörnet under sängen. Plexi vill fortfarande äta i sitt eget rum (hon har som bekant annekterat vårt gästrum). Hon vill inte äta när Rasmus också sitter och äter i köket – hon föredrar att ”äta i fred” så att säga. När vi ger katterna mat samtidigt, mjuk mat på var sin assiett, så tittar Plexi ”bestämt” på matte (som sköter detta för det mesta) och så traskar hon iväg till sitt eget rum. Där sitter hon och väntar tåligt på att matte skall komma in med hennes mat – litet uppvärmd i mikron. Skulle hon vara enormt ”uthungrad” så händer det att hon sitter kvar i köket bredvid Rasmus och äter upp sin mat. Om Rasmus då lämnar något kvar på sin assiett – ja, vad tror du Plexi gör då?

När hon är ute så sitter hon gärna – och bekvämt – och tittar på omgivningarna.
Så småningom masar hon sig iväg till ”blå pallen” vid stenmuren och sitter där och väntar på att en skogsmus eller en stekt sparv skall uppenbara sig.

 

Plexi och hennes tjänare.

Plexis känsloliv har förändras och hennes vanor ändrats markant sedan Rasmus flyttat in hos oss. Hon vill gärna ha lugn och ro när hon äter, tvättar sig eller sitter på fönster-bänken och tittar på fåglarna utanför. När de får mat samtidigt i köket äter de färdigt oftast (lyckligtvis) sittande bredvid varandra. Vid de tillfällen då hon märkte att Rasmus åt upp fortare än hon så slutade hon att äta och gick sin väg. Hon fräste då kraftigt åt Rasmus när hon gick – antagligen markerande att ”ge f-n i min mat”. De första gångerna detta hände lät vi ändå Rasmus äta upp hennes mat.

Vi har nu lärt oss bättre. Vad Plexi demonstrerade var att hon ville äta färdigt på annan plats. Det är ofta uppe på endera av två fönsterbrädor, antingen den i vårt gästrum eller den i vardags-rummet. Vi går alltså dit med hennes mat och hon äter då upp den – i lugn och ro. Vad Plexi dessutom har visat oss – om Rasmus kommer dit, stående eller liggande på golvet nedanför fönstret – är att hon förväntar sig att vi håller borta Rasmus därifrån.

Det mest extrema av hennes manlige tjänares uppdrag gäller då hon vill och skall äta Dental. Det är en torrkost, som veterinären har ordinerat oss att ge Plexi – tio Dental per dygn. De är ganska stora, en centimeter i diameter, och fordrar att hon tuggar sönder dem i ett intensivt tuggande. Det är väl det som är poängen med Dental. Nåväl, då – om inte annars – då är det synnerligen viktigt att hon får äta i fred. De senaste tillfällena har varit vid 22-23-tiden på kvällarna och då instängd i gäst-rummet tillsammans med den manlige tjänaren. Han får då – oftast – mata Plexi med en Dental i taget.

Parentetiskt – Dental har 15 % fett och är väldigt smakfulla. Rasmus har upptäckt det och han blivit vansinnigt förtjust i Dental. Om han får några av dem att äta själv – då kan man faktiskt se att han är glad och njuter

Royal Canin – torrfoder med ”coating”.

Idag har jag lärt mig något viktigt. Jag skickade mail till Royal Canin Sverige och frågade så här:
”Vi har i fyra år använt er katt-torrkost Indoor 27 och har märkt något egendomligt. Efter några dagar har det blivit en fet beläggning på porslins-skålarnas yta. Vi kunde inte få bort den med mindre att vi diskade skålarna. Det verkar som om katterna känner av detta eftersom de slutar att äta från den skålen. Vi har också undrat över att vår katt, som ”bökar” med nosen i skålen, då hon skall äta, har fått en sorts missfärgning på håren på hakan. När vi tar med en fuktig, varm, kompress så brukar den här missfärgningen försvinna. Kanske är det helt enkelt det där ”kletiga” som ”färgar” av sig, eller vad tror ni?

Jag har, också idag, fått följande svar från Royal Canin Sverige:
”Det du beskriver är inget du behöver vara orolig för. Det som blir som en hinna i skålen är coatingen som vi har på alla våra foder. Coating innebär att foder i slutet av tillverkningen blir duschade med  buljong och fett som är smakförstärkare.Anledningen till att katterna inte vill äta från skålen efter ett par dagar beror på att fetten och buljongen härsknar. Man skulle kunna jämföra det med att du inte skulle diska din egen tallrik mellan varje måltid.

Foderkulorna lämnar efter sig en fet beläggning i foderskålen. Vi skulle vilja jämföra det med chips som vi människor äter. Häller du upp chipsen i en skål och låter den stå framme två dagar, så kommer även den skålen att ha en fet beläggning och chipsen kommer att ha förlorat i både arom och konsistens (blivit lite sega och mjuka). Detta är en helt naturlig process som sker då syret i luften attackerar produkten, precis samma gäller för t ex foder. Fodret innehåller fett, vilket är nödvändigt för katten att få i sig samt fettet bidrar också till den höga smakligheten.

Våra rekommendationer är att du doserar fodret enligt våra anvisningar på påsen, och givetvis ingår en god hygien i detta också. Katten är ett otroligt kräset djur som väljer föda främst utifrån doften. Har man inte diskat ur foderskålen varje dag när man fyller på nytt foder så riskerar man att katten inte vill äta. Missar man att diska ur skålen och bara fyller på med nytt foder över det gamla, så kommer det fodret som ligger längst ner i botten och bli gammalt.

När det gäller missfärgning av pälsen så gissar vi att din katt doppar sin pälskrage i foderskålen och att pälsen då suger åt sig av det lilla fettet som finns runt foderkulan. Har då katten dessförinnan druckit ur vattenskålen så blir det ännu lättare för pälsen att suga åt sig av foderkulans fett. Skönt att du kan tvätta bort det med en kompress.”

Du, som läser detta, visste säkert detta tidigare. Att vi fått den här upplevelsen nu beror på att det är först då vi fick Plexi, som vi började att använda Royal-Canins-torrfoder. Vi använde helt andra foder (torrkost) tidigare, som ALDRIG förorsakade ovanstående ”fenomen”.  

Nej, husse, det är inte jag och Rasmus!

Husse påstår att jag och Rasmus har det så här – ibland – mjauuuu.

Smart väckning för mat.

Husse och matte sammanfattar här morgonens upplevelser.
06:05 Rasmus (själv) väcker matte.
06:10 Matte gör i ordning mat åt Rasmus och Plexi (som fortfarande sover). Matte ställer Plexis mat på ett ställe där hon men inte Rasmus når den.
06:11 Rasmus äter upp sin mat. Matte och Rasmus går och lägger sig.
06:50 Plexi vaknar, går ut i köket, finner sin mat och äter upp den. Rasmus hör att Plexi är uppe och äter och rusar ut i köket. Han tittar på när Plexi äter.
07:00 Plexi lägger märke till att Rasmus matskål är tom och undrar om Rasmus är hungrig. Rasmus jamar hungrigt.
07:05 Båda katterna går in till husse och Plexi hoppar upp i hans säng och väcker honom. Plexi går och lägger sig igen. Husse går ut i köket och ser att matskålarna är tomma och fyller på dem med mat. Han är då helt omedveten om vad som förevarit i köket tidigare på morgonen.
07:10 Rasmus äter upp sin mat och går och lägger sig hos matte.
07:55 Plexi blir hungrig igen och går och äter upp sin mat och lägger sig sedan igen.
08:10 Matte stiger upp, går på toaletten och därefter till köket. Husse kommer upp och han och matte pratar om morgonens upplevelser.

Fisk-promenad

Den gamle Rasmus  var en god  vän och en bra lärare. Han var bara vresig ett par dar mot mig i början. Sedan tyckte han visst att jag var ok. Även om jag inte såg ut som en riktig katt – han menade nog – som en ”britt”. Då tänkte han kanske att det var så här kattungar kan se ut – i början av sitt liv

Rasmus lärde mig var man skulle äta och var man helst skulle sova. Jag är glad att han fanns så länge i mitt liv (Han dog 18 maj 2009).

Det som jag kommer ihåg bäst av allt han lärde mig var det här. Om man skulle vara säker på att få kokt fisk till frukost, skulle man göra så här. Be husse eller matte om att få gå ut genom altandörren. Promenera runt husets södra gavel – äta litet gräs, som växte bra där – och så gå in genom entré-dörren. Jo, husse eller matte öppnade förstås dörren. Hade man då tur så stod fisk-assietten redan på plats. Annars fick man förstås vänta en liten stund.

Och – detta fungerar så bra än i dag! Jag tror att husse och matte tänker på Rasmus då, de ser litet sorgsna ut – en stund. Men sen ler dom och kelar med mig. Jag har det faktiskt bra – även utan den gamle Rasmus. Snart blir det min tur att lära upp – den nye Rasmus – det blir jobbigt.

PS. (Husse) Det var Alaska Polock (sej) som de fick, inte torsk.

Dagens episod

I morse lade jag två dental i Plexis torrmatskål (som står i Husses rum), utifall att hon ville ha, tänkte jag. När vi i eftermiddags varit ute i trädgården och jobbat, med Plexi som sällskap, så ville hon ha mat när hon kom in. Hon gick då och kollade den här matskålen men vände och gick till köket. Där klagade hon för Matte att hon var hungrig. Naturligtvis fick hon också på den vanliga assietten litet ”mjuk” mat – ”en gaffel”, som det heter på fackspråk När hon ätit hälften av detta gick hon tillbaka till torrmatskålen.

Där satte hon sig och tittade uppmanande på mig (Husse).
Hm,hm, jag gick och hämtade åtta dental till. Nu mumsade (tuggade) hon i sig alla tio dentalen – och gick sedan och lade sig för att sova

PS. Enligt veterinärordination så skall Plexi äta just tio dental varje dygn. Dels för att hålla bort tandsten och dels för att dental är mycket näringsrik.
PPS. Plexi kan tydligen räkna och vet sedan länge att hon skall ha just tio!

Här tittar Plexi vädjande på mig – snälla husse!